Fram till omkring 1500-talet var morötter lila, röda eller svarta, men efter ett lyckligt sammanträffande och långvarig bearbetning gick det att ta fram en orange version av vad man idag tänker på som en morot. Det finns olika varianter av morötter, några av dem gula, och det är variationen, inte så mycket färgen, som avgör hur moroten smakar. Men det är vackert när man kan blanda olika färgade morötter med riven sallad eller ugnsrötter.

Bananschalottenlök är en större och avlång variant av den milda, aromatiska schalottenlöken. Tack vare sina tunnare skikt är schalottenlöken lättare att hacka riktigt fint, vilket gör den till ett populärt val för många kockar och matlagare.

Rosélök är en vacker korsning mellan röd och gul lök. Smaken är en aning söt och god och eftersmaken robust. Den fina rosa färgen och krispigheten gör rosélöken perfekt att ha i kalla rätter. Som tillagad blir löken ännu sötare och mer krämig i konsistensen.

Schalottenlök – Kockarnas favorit med karaktäristiskt mild aromatisk ton som inte tar över andra smaker. Schalottenlöken är släkt med gul och röd lök men skiljer sig genom att den bildar knippen av sidolökar i samma hölje.

Rödlök är lite mindre och även mildare i smaken är gul lök. Den passar därför fint i sallader och till andra rätter då löken ska serveras rå. Den vackra lila färgen försvinner dessutom vid tillagning. När du ska använda rödlök, se till att faktiskt skära den med riktigt vass kniv och inte hacka. Då mosar du inte in den vackra lila färgen i det vita på löken.

Löken – En av världens mest odlade köksväxter och den vanligaste matlöken. Lök är en otroligt mångsidig grönsak och krydda som förhöjer smaken på andra råvaror – krispigt kryddig i sin råa form, söt och nästan krämig då den fått steka långsamt. Lök tål lång lagring och finns därför i butik året runt. Den är både billig och mycket hälsosam och förtjänar långt större erkännande än den kanske får.

Vårlök kallas även salladslök och består av tunna ihåliga stjälkar med blad. Den ser ut ungefär som en väldigt liten purjolök. Vårlöken är god både rå och lätt tillagad i exempelvis wok.

Den knöligaste av knölar som numera har blivit ett självklart alternativ till kött för den som vill äta mer vegetariskt. Rotsellerin är fiberrik och har en kraftig smak, god som småtärnad krydda i grytor, färssåser och soppor. Den är också mycket god att ugnsbaka eller steka i skivor. Och förstås i en smakrik puré med gott om smör och grädde.

Rotpersilja är roten på en växt som är en variant av vår vanliga bladpersilja. Hela växten är full av smak och doft så använd gärna även blasten när den följer med. Till utseendet kan den vara svår att skilja från palsternackan men rotpersiljan är lite slankare och inte lika grov i fårorna. Använd i soppan eller grytan, koka eller ugnsrosta tillsammans med andra rotfrukter.

Söt och kryddig rotsak som är mycket god i soppor, grytor och ugnsrostad tillsammans med andra rotfrukter. Palsternacka sägs ha odlats redan i antikens Grekland och var i Norden populär redan under medeltiden. Palsternackan växer även vild.

Jordärtskocka – En riktig njutning bland rötterna, smakar mildt och sött, med en hint av nötter. Lämplig för ugnsstekning, tillagning som den är och för soppor eller puréer. Kronärtskockor är lättare att skala när de först kokas snabbt. Skalade kronärtskockor mörknar snabbt, så det är en bra idé att lägga dem i citron- eller vinägervatten för att hålla färgen ljus.

En så självklar rotsak att den ofta underskattas. Moroten är full av färgstarka antioxidanter, nyttiga fibrer och vitaminer. Bäst egenskaper har moroten om den äts rå eller försiktigt ångkokad. Tips! Använd även morotens blast om den följer med. Den är lite besk men mycket näringsrik och kan vara god som krydda i en sallad, wok eller smoothie eller mixas till morotspesto.

Gulbetan är nära släkt med rödbetan men är orangebrun på utsidan och gyllengul inuti. Smaken är lite mildare.

Potatis kommer ursprungligen troligen från Sydamerika, men är idag en självklar och mångsidig basföda i en stor del av världen. De ätbara rotknölarna är vita, gula eller rosa beroende på sort och innehåller gott om vitaminer och fibrer. Hela växten, utom rotknölarna, innehåller ämnet solanin som är giftigt för människor. Det är också därför man inte ska äta potatis med gröna fläckar – om knölarna utsätts för solljus börjar skalet producera klorofyll och samtidigt även solanin.