Det här visste du inte om sparris

En gröda för konungar och för potensen. Människan har odlat sparris i tusentals år och har genom tiderna tänkt både det ena och andra om de sirliga stänglarna.

Det latinska namnet för sparris är Asparagus Officinalis.
“Asparagus” står för ”den osådda”, och berättar om sparrisens förmåga att återuppstå varje vår i många, många år.
”Officinalis” berättar att sparrisen har använts som läkeväxt.
Människan har odlat sparris i tusentals år. Vad man tror är avbildningar av de gröna stänglarna har återfunnits i såväl pyramiderna och Pompeiji som på femtusen år gamla kinesiska konstverk.
Ända in på 1800-talet är sparris en gröda främst förbehållen kungahus och adel.
Signaturläran kallas den antika medicinska teorin som bygger på antagandet att växtens form säger i vilka mänskliga organ den skulle kunna tänkas bota sjukdom. Följer man den är det kanske inte så konstigt att sparrisen antogs vara bra för potensen.
Sparris ordinerades också mot sjukdomar i njurarna och blåsan, mot gikt, astma, bakfylla och syfilis.